efter att precis ha avslutat den underbara skapelsen "the holiday" kan jag bara konstatera att jag kanner igen mig rakt igenom och lite till. det ar helknasigt och totalvirrig men sant. for det forsta den dar javla dagen da jag valde att lamna hedemora, sa sjalvklart och sa svart. dels for alla vanner och familj men ocksa for den dar personen som fanns dar. som jag inte riktigt fick prova om vara pusselbitar passade till hundra procent eller om det var sa bast for att vi visste att det inte var seriost. jag far nog aldrig veta ?
och nu ar jag dar igen, har redan hunnit lamna ytterligare en person jag klickade med och nu nar jag har traffat denna herre som verkar lojligt lik mig ar jag bara radd. vad som an hander, good or bad sa kommer jag en dag lamna det har landet. ska jag da offra mig och ta annu ett avsked av en potentiell karlek eller ar det battre att leva i celibat och trakmansliv bara for att skydda sjal och hjarta ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar