den stora fragan for mig just nu ar hur jag ska underlatta barnpassningen. for att bli arlig eller nagot i den stilen sa ar det ju inte for att passa barn som jag lamnade hela mitt svenska liv pa hyllan for ett ar. och just nu gar det mig pa nerverna. jag tycker inte om omogna skitungar , jag gillar inte att kliva ner pa golvet och leka med bilar. jag hatar att sitta i lekparken och jag har noll talamod med brakiga och elaka smabarn. varje vecka langtar jag till helgen da jag ar ledig och far umgas med barnen lite som jag vill. i veckorna ar det ganska a konstlat och patvingat. valdigt amerikanskt.
men jag vill inte hem. jag angrar inte att jag akte. jag vill bara inte slanga bort ett ar av mitt unga liv pa att leka frihetsgudinna mellan brakiga bratbarn. sa jag maste infora ett system. respekt for fia. det ar power. jag ar kungen , tack och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar